samtalet kom bl a att handla om det nordiska vemodet, ett uttryck som innehåller just sorgen och glädjen, med andra ord livet. detta känslouttryck som helt uppenbart bär en enorm vitalitet och kraft i sin lågmäldhet.
det finns något i vemodet som låter oss vara både sentimentalt gråtmilda och förbehållslöst lyckliga på samma gång utan att det känns kletigt som i en hollywood film. vi kan känna oss bekräftade och förstådda utan en massa förklaringar och ord.
läste en intervju med daniel stern, den största förnyaren och viktigaste influensen inom modern psykologi och psykoterapi, som handlar bl a om vitalitet, musik och psykoterapi.
slutet på intervjun som finns att läsa i sin helhet i psykologtidningen nr 12/09 lyder:
"psykoterapi, framför allt den klassiska psykoanalysen, är tungt baserad på det verbala språket och den har nog inget spännande alls att säga om konst eller musik. den verkliga inspirationen kan musiker ge till psykoterapeuten, från musikerns sätt att tänka och arbeta."
jag tror (törs t.o.m. säga; vet) att han har rätt! musiken och konsten är bärare av livet, livet utan förbehåll, utan begränsningar och borde därför vara inspirationen till allt sökande efter kunskap om vad som sker oss människor och hur. jag vet också att det är nyttigt för livet att våga släppa taget och ge sig hän musiken, inte minst i lyssnandet till vårt älskade nordiska vemod. släppa taget och låta musiken bekräfta, utmana och förstå utan alla verbala förklaringar som begränsar.
detta oavsett om det är till allan petterssons vackra symfonier, esbjörn svenssons magiska pianospel, ulf lundells öppna landskap, johan norberg och jonas knutssons norrland, björn skifs när han sjunger min vän peters vackra "håll mitt hjärta" eller vilken musik vi nu väljer att släppa taget till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar